Världen

Lajvet utspelar sig i Stockholm med omnejd men inte Stockholm så som vi känner det idag. Huruvida det är dåtid, nutid eller framtid spelar mindre roll, det viktiga är att vi vill skapa ett fiktivt Stockholm med det verkliga Stockholm som kuliss. För enkelhetens skull kommer vi använda samma datum, årtal och för samhället viktiga platser och personer som idag. Allt för att ni som era karaktärer skall kunna prata om er samtid utan att riskera påtagliga off-moment. Däremot kommer din karaktärs upplevelse av att växa upp i Stockholm ha väldigt lite att göra med dina personliga upplevelser. Världen och berättelsen är strängt fiktiv och har väldigt lite med verkligheten att göra, vi gör inga anspråk på att förhålla oss realistiskt till den. Med det sagt så börjar vår berättelse för ca 30 år sedan då Stockholm kom att drastiskt förändras.

Det segregerade Stockholm

Trots stora monetära satsningar på rättsväsendet tappade polisen tillslut greppet om stadens ytterområden. Ökad segregering, allt större klassklyftor och skenande arbetslöshet och kriminalitet gjorde tillsist läget ohållbart. Utan polisiär närvaro i dessa områden föll de helt i den organiserade brottslighetens våld och omfattande gängkrig bröt snabbt ut när olika fraktioner försökte utöka sina områden. Polisen, tillsammans med samhället i stort, närde en förhoppning om att det hela skulle lösa sig på egen hand genom att de olika kriminella fraktionerna helt enkelt tog kål på varandra. För varje år som gick såg det allt mer ut som att så skulle bli fallet. Men trots att antalet personer som dog i stridigheterna ständigt steg fortsatte kaoset att råda med oförminskad styrka och för människorna som levde i dessa områden ökade misären. De som hade möjlighet att flytta till någon av de mindre drabbade områdena eller rent av till stadens säkra områden gjorde så klart det. Men för de flesta fanns inga sådana möjligheter. Istället gällde det att uthärda, hitta ett sätt att få in brödfödan och hoppas på att inte råka satsa sina kort på den förlorande sidan.

Tre tycker till!

Vi tar tempen på allmänheten: Vad tycker du om Carl Venesso?

Bengt Tiimo, 64 år:
Han är en himla trevlig prick den där. Det har snackats mycket skit men han orkar stå på sig och vågar gå sin egen väg. Det är det fan inte många som gör idag. Och bra har det blivit också. Lugnt och skönt.

Nicolas Hernandez, 16 år:
Jag hoppade av skolan för ett år sen. På andra ställen skulle det innebära att det var kört för mig men inte här. Här har man en chans att lyckas på andra sätt. Jag fick jobb på en verkstad i Handen nästan direkt. Nu kan jag på riktigt hjälpa familjen. Det hade jag inte kunnat om jag stannat i skolan. Farsan säger att jag har Mr Venesso att tacka för det. Han har gjort det möjligt för sådana som mig att bli något.

Anonym:
De som upplevde gängkrigen menar att det har blivit bättre och på sätt och vis är det väl så. Men de ser inte baksidorna. Drogerna, slagsmålen, de ständiga indrivningarna av den så kallade “skatten” och hur fler och fler bär vapen. Folk är rädda, så jävla rädda. Allt fler börjar använda droger för att fly. Yngre och yngre. Han är farlig och skadar folk på så många sätt.

Någon självutplåning kom dock aldrig. Istället klev en person in på arenan som kom att förändra allt. Hur det hela gick till är till stora delar fortfarande oklart men på något sätt lyckades han ena de betydande gängen under sitt eget ledarskap och med förenad styrka tog de sedan hand om de övriga, antingen genom regelrätta avrättningar eller genom exil. Hans namn kom snart att bli respekterat och fruktat av alla som hade vett till det och snart sänkte sig lugnet över Stockholm för första gången på flera år.

I 25 år har nu Carl Venesso haft stadens baksida i ett järngrepp och hans organisation Stockholm Safe Guard (SSG) har under åren vuxit sig stark och i princip onåbar för lagens långa arm. Som envåldshärskare i sitt rike styr han all kriminell verksamhet inom framförallt drog-, vapen- och människohandel. Samtidigt håller han stadsdelarnas invånare under sitt beskydd och ständiga vakande öga. Så länge du betalar för dig kan du leva relativt väl och bedriva både legal verksamhet som småskalig illegal verksamhet. Men att försöka bedriva verksamhet utan hans tillstånd är stört omöjligt. Antingen står man under hans beskydd eller så försöker man söka lyckan någon annanstans. Några andra alternativ finns inte. De flesta skulle nog säga att de har det ganska bra och alla är definitivt överens om att detta är bättre än när stridigheterna rådde. Men som född i fel stadsdel har man få reella möjligheter till att egentligen klättra på samhällsstegen och bli något mer än en av Venessos underhuggare.

Efter flera år i en krigszon välkomnades Venessos gäng som befriare utav många av stadens invånare. Få insåg då att de stadsdelar han regerade i skulle komma att isoleras från det övriga samhället i stort. Dörrar stängdes och människorna i ytterförorterna nekades tillgång till innerstadens möjligheter. I innerstaden fanns utbildning och framtidsutsikter, i ytterstaden kom det bara att finnas hårt arbete och vetskapen om en osäker framtid. Men det finns ett fåtal män och kvinnor på båda sidor som fortsatt drömma om en förändring. Män och kvinnor som inte slutat hoppas på en bättre tillvaro för alla och ett slut på segregeringen. Istället för en uppdelad stad vill de se en enad stad, fri från våld, fri från rädsla där alla i grunden har lika möjligheter.

Stockholmsbarometern

Vad tror du om Victoria Skantz och hennes ambitioner för Stockholm?

Zelma Belosa, 24 år:
Jag tycker verkligen att hon är supermodig. Det är ju helt absurt egentligen att ingen vågat säga ifrån på allvar tidigare. Folk har väl varit rädda för vad de skulle kunna råka ut för kan jag tänka. Men om alla bara är rädda händer ju inget och det är då galningar som den där Venesso kan få så mycket makt. Vårt samhälle skulle verkligen behöva fler som henne.

Rickard Callert, 53 år
Hon verkar vara en otroligt skärpt kvinna med mycket skinn på näsan. Det hon gör är beundransvärt och kräver verkligen stort engagemang, mod och styrka. Man har ju förstått att hon fått kämpa lite i motvind så att säga så det är ju tur att hon orkat stå på sig. Min fru har kusiner i Hallonbergen. Vore ju fint att kunna ha mer frekvent kontakt med dem och kanske besöka dem någon gång för en gång skull. Som det är nu har man ju inte vågat.

Elisa Samuelsson, 52 år:
Jag förstår verkligen inte vad det här skall vara bra för. Det kommer bara bli sämre för alla när man går och skapar bråk som hon nu gör. I mer än 20 år har ingen klagat men nu håller alla med henne för att man ser någon form av godhet i hennes agerande. De är rädda för att framstå som omoraliska. Men jag vågar stå för att jag tror att det här bara kommer resultera i onödigt lidande och att hedersamma människor kommer behöva oroa sig när de åker hem om kvällen.

För drygt 5 år sedan fick äntligen en av dessa eldsjälar luft under vingarna och med en massiv kraftansträngning under hennes ledning lyckades man förvånande nog slå till mot en betydande nyckelpunkt i Venessos herravälde. Ett tillslag som resulterade i att flera personer, för första gången, hamnade bakom lås och bom och flera av stadens norra förorter återigen hamnade under polisens kontroll. Reaktionerna kom nästan omedelbart. För första gången sen gängkrigen startade hördes kritiska röster till polisens hittills enorma passivitet och varför det tagit så lång tid innan någon vågat agera. Inom loppet av några månader var alla på stadens framsida, såväl invånare som politiker, rörande överens om att det nu var dags för nya krafttag mot kriminalitet i allmänhet och Venesso och hans underhuggare i synnerhet. Den hittillsvarande vapenvilan mellan poliser och tjuvar var över. Med medborgarans goda samtycke har nya lagförslag på kort tid röstats igenom för att underlätta polisernas arbete. Kameraövervakning, avlyssning, registrering etc hör till självklarheter när man bygger en ny trygg stad.

Victora Skantz, som efter all uppståndelse kom att stämplas som en hjälte för sin kompetens och modiga initiativ, fick snart erbjudande om och resurserna till att leda kampen mot Venesso på allvar. En helt ny enhet kom att byggas upp under hennes ledning, Riksenheten för organiserad brottslighet (ROB). De senaste fem åren har hon lett en grupp vars enda syfte är att stoppa Venessos herravälde. Efter fem års oerhört jämn kamp ser det nu ut som att en möjlighet har öppnats för att kunna rubba maktbalansen en gång för alla.